Joonas Rapila råkade ut för en cykelolycka för fyra år sedan. Han ådrog sig en hjärnskada som gör att han blir snabbt trött och behöver lång tid för att återhämta sig. Joonas hankade sig länge fram i heldagsjobb men till slut sökte han delinvalidpension. När arbetstiden är kortare går inte alla krafter åt till arbetet och fritiden är meningsfull.
Joonas Rapila är tillämpningsexpert till yrket. Han har arbetat inom it-sektorn hela sitt liv: det första jobbet i branschen var vid Vasa universitet 1998 där han gjorde sin civiltjänstgöring.
- Efter det hade jag länge liknande jobb på olika arbetsplatser. Jag inledde studierna först 2005 och utexaminerades från yrkeshögskolan Metropolia 2012. Min yrkeskarriär grundar sig snarare på arbetserfarenhet och lärande i arbetet än på egentlig utbildning, berättar Joonas.
En cykelolycka förändrade livet
Joonas liv förändrades i en cykelolycka i november 2018.
- Framhjulet lossnade och det fanns misstankar om att någon hade lossat på det, men säkert är det inte. Jag flög i asfalten, bröt ryggen och fick en medelsvår hjärnskada. Jag låg över en månad på sjukhuset.
- På grund av hjärnskadan hade jag först fem minuters minne. Ja kunde till exempel inte komma ihåg läkarens anvisning om hur jag skulle stiga upp ur sjukhussängen på grund av ryggskadan, berättar Joonas.
- Ryggen läkte relativt bra, jag fick titanstöd i ryggen som jag nu närmast känner av när jag ligger. Men hjärnskadan finns kvar och den är mitt emellan lindrig och medelsvår. Den leder särskilt till trötthet.
Joonas var bara två månader sjukskriven till en början och återvände i slutet av februari till sitt arbete som specialplanerare hos staten med 50 procents arbetstid.
- Efter olyckan upplevde jag ett behov av att normalisera mitt liv så att det skulle motsvara tiden före olyckan. Jag trodde också att en relativt snabb återgång till arbetet och den dagsrytm som arbetet medför skulle hjälpa mig att återhämta mig, och jag anser att det fungerade. I juni jobbade jag redan heltid. Jag var ändå väldigt trött. När jag kom hem från jobbet kunde jag bokstavligen inte göra annat än ligga och stirra i taket. Jag sov 11–12 timmar i natten.
- Jag orkade inte arbeta hela veckan utan började använda mina semesterdagar för att förkorta arbetstiden så att jag jobbade fyra dagar och hade en dag ledigt. Därför hade jag bara två veckor egentlig semester vilket inte var tillräckligt för återhämtning från arbetet, berättar Joonas.
Tvingades söka delinvalidpension
Joonas började arbeta på Statistikcentralen för ett par år sedan, år 2020.
- Hösten 2021 började det ändå kännas som att jag inte kan återhämta mig med full arbetsmängd. Jag började vara jättetrött hela tiden.
- Slutligen kändes det som att jag var tvungen att söka delinvalidpension. Jag träffade en specialistläkare på HUS som rekommenderade att söka delinvalidpension så snart som möjligt och skrev till mig ett bifallande utlåtande för pension. Därtill undersöktes jag av en neuropsykolog och resultaten var ungefär desamma som ett par månader efter skadan, och även neuropsykologen förordade delinvalidpension.
- Också min företagsläkare skrev sedan ett B-utlåtande och rekommenderade pension. Min arbetsgivare skrev ett utlåtande enligt vilket jag kan arbeta men att tröttheten är uppenbar. I min ansökan berättade jag om min situation, alltså att jag använde egen semester för att förkorta arbetstiden och att semestern inte räcker till för återhämtning.
- När jag skickade ansökan till Keva var jag ganska säker på att den godkänns. Den godkändes på en gång. Mina skador efter olyckan är bestående och jag beviljades genast delinvalidpension som gäller tills vidare.
Joonas skulle inte ha velat gå i delinvalidpension eftersom han upplever att den inkomstgräns som pensionen är förknippad med och därigenom den längsta möjliga arbetstiden begränsar valet av eventuella arbetsgivare och arbetsuppgifter.
- Jag är först 43 år och i mitten av min karriär. Inkomstgränsen under tiden med delinvalidpension är rätt låg och den flexar inte. Jag kan inte byta jobb för att få högre lön. Om lönen blir högre måste arbetstiden bli ännu kortare. Jag kan inte tänka på karriären på samma sätt som många andra i min ålder.
Joonas vet att pensionen kan lämnas vilande för ett par år men det ändrar ingenting. Tröttheten kommer aldrig att botas.
- Jag godkänner att delinvalidpensionen definierar resten av mitt arbetsliv. Det är en stor och fin sak att jag fick pension. Nackdelarna är ändå små jämfört med hur mycket bättre livskvaliteten har blivit.
Fyra timmars arbetsdag hjälper att orka
Joonas delinvalidpension började löpa i början av april. Hans arbetstid är 55 %, vilket är maximalt för honom.
- Jag jobbar fyra timmar per dag från måndag till fredag, jag har själv valt det så. Jag skulle också ha kunnat ha två dagars arbetsveckor men jag anser att jag då inte skulle ha kunnat ansvara för mitt jobb på samma sätt som nu när jag är anträffbar varje dag.
Trots den kortare arbetstiden kunde Joonas behålla sina gamla uppgifter även om en del av ansvaret föll bort.
- Arbetskamraterna och arbetsgivaren har förstått min situation och stöttat mig. Till exempel möten som är viktiga med tanke på mitt arbete ordnas numera i mån av möjlighet på förmiddagen när jag är på plats.
- Om arbetet börjar hopa sig kan jag berätta det till arbetsgivaren. Det är viktigt att jag också själv ser till att arbetsdagarna inte blir för långa. Om arbetsdagen ibland drar ut på tiden så uppmanar mina arbetskamrater mig att gå hem, säger Joonas med ett skratt.
- Om jag ser på min hälsa så märker jag att det här var ett bra beslut. Det är viktigast att jag själv håller koll på orken. Om mötena eller arbetsdagarna blir för långa märker jag att jag tappar koncentrationen. Då kan orken tryta totalt.
Mycket skulle bli ogjort utan pension
Innan delinvalidpensionen orkade Joonas inte göra någonting alls under fritiden.
- Nu använder jag energin till exempel till motion, jag cyklar och löper. Olyckan lämnade ingen skräck för cykling.
- Intresset för livet har återvänt. Nu orkar jag bli ivrig och intresserad av olika saker. Jag orkar ibland till exempel gå på gig och lyssna på musik. Dessutom studerar jag och sysslar med it också på fritiden, det är så intressant. Det finns också tid för ett parförhållande. Däremot har jag ännu inte orkat läsa böcker trots att koncentrationsförmågan har blivit bättre.
- Mycket skulle bli ogjort utan pension, sammanfattar Joonas det aktuella läget.
Det lönar sig att ta reda på möjligheten att få delinvalidpension
Joonas rekommenderar för alla i samma situation att söka pension.
- Ingen borde på grund av arbetet hamna i en situation att man under fritiden inte orkar göra någonting som intresserar. Man måste ha tid över för återhämtning.
- I dagens samhälle har arbetet en mycket stor betydelse. Genom arbetet kan man känna sig nödvändig och som en del av samhället. Därför är tröskeln hög för att medge att resurserna på grund av en sjukdom eller skada inte heller räcker till.
- Det lönar sig i varje fall att ta reda på om man kan få delinvalidpension. Efter att man fått beslutet kan man ännu fundera om man vill ta pensionen eller inte, tipsar Joonas.