Jaana Kotiranta skadades i en ridolycka i mitten av 90-talet och har sedan dess lidit av ständig smärta. Hon utbildade sig till ett nytt yrke som passade bättre hennes hälsotillstånd och kunde arbeta som psykoterapeut rätt bra fram till 2015. Sedan började smärtan dominera livet i den mån att hon var tvungen att avgå med delinvalidpension. Förändringen möjliggjorde flytt till Åland och deltidsarbete.
Jaana Kotiranta skadades i en ridolycka 1994 och ådrog sig en bestående nervskada på vänster fot, och hon lider av kronisk neuropatisk smärta.
- Jag har länge behandlats på smärtkliniken och man har provat allt möjligt för att bota smärtan men ingenting har hjälpt definitivt. Jag har fått hjälp och olika ingrepp har gjorts men smärtan är en ständig följeslagare i mitt liv. I detta nu har jag en fast medicinering.
- Smärtan hämmar mitt liv och mitt arbete eftersom jag varken kan sitta eller stå långa tider. Jag kan inte heller riktigt sova. Det bästa är om jag kan röra mig lite hela tiden. Jag har också sagt att jag har en sådan här ”farsot”, säger Jaana med ett skratt.
Jaana studerade ursprungligen till hjälpskötare. Hon specialiserade sig inom psykiatri och arbetade till exempel som skötare på ett mentalsjukhus.
- Efter många omvägar började jag sälja jeans. När jag skadades var jag 34 år, blev sjukskriven och hamnade samtidigt i ekonomisk knipa och skilde mig. Det var en katastrof, jag hade ingen aning hur jag skulle klara mig och vad som komma skulle.
- Sedan träffade jag en räddande ängel. En kund i min butik som jobbade på FPA berättade att jag kan gå på FPA:s rehabilitering och studera till ett yrke som lämpar sig för mitt hälsotillstånd, berättar Jaana.
- Jag kom in på flerformsstudier och utexaminerades som psykiatrisk sjukskötare. Jag jobbade först på den psykiatriska avdelningen vid HUS och sedan på en mentalvårdsbyrå. Vid sidan av arbetet studerade jag också till sexualterapeut och sedan till psykoterapeut. Jag hade också olika projektarbeten hos A-klinikstiftelsen, Diakonissanstalten och Seta. Jag tycker om det mångsidiga projektarbetet och det stör mig inte att jag inte vet så noga om arbetet fortsätter i framtiden.
Smärtan tvingade på delinvalidpension
Jaanas smärta blev dock värre med åren.
- Den kroniska neuropatiska smärtan blev mycket svår på 2010-talet. Tidvis var jag sjukskriven i flera månader. År 2015 fick jag en neurokirurgisk smärtstimulator inopererad men tyvärr hjälpte den inte. Den avlägsnades 2017.
- Jag hörde om delinvalidpension när jag var klient på smärtpolikliniken. Där hade jag ett bra vårdteam och pensionsalternativet kom på tal med socialarbetaren, sjukskötaren och läkaren, berättar Jaana.
- Först var jag sjukskriven. Sedan sökte jag pension från Keva och fick först ett beslut om partiellt rehabiliteringsstöd, som är en tidsbestämd delinvalidpension. När det partiella rehabiliteringsstödet upphörde ändrade Keva det till delinvalidpension 2016.
Tack vare delinvalidpensionen kan Jaana arbeta deltid och vila emellanåt. Heltidsarbete skulle vara för tungt för henne.
Från fastlandet till jobb på Åland
Jaana bor numera i skärgårdskommunen Brändö på Åland men har ett deltidsarbete i Mariehamn.
- Jag flyttade till ön 2016 när jag beviljades delinvalidpension. Före det hade jag turistat i Ålands skärgård och alltid varit avundsjuk på dem som fick stanna kvar när jag själv måste resa bort. När jag fick möjlighet att flytta till ön gjorde jag det. Till en början var det meningen att stanna i ett år men nu har jag redan bott sex år här.
- Åland är ju helt svenskspråkigt. Min svenska var inte alls så stark tidigare. Men jag beslutade att lära mig språket ordentligt när jag flyttade hit. Jag tänkte att visst måste också invandrarna lära sig det lokala språket. Och svenska är inte något svårt språk, jag lärde mig tillräckligt på ungefär ett halvt år. Nu arbetar jag redan som psykoterapeut på svenska.
Jaana berättar att det råder brist på arbetskraft på Åland och att det är lätt att få vikariat.
- Jag jobbade först på ett äldreboende, sedan bland annat i en butik, som bibliotekarie och ett tag som eftermiddagsvårdare för barn. Dessutom har jag lett anpassningskurser för olika patientorganisationer.
- Sedan ringde jag till Ålands hälso- och sjukvård och frågade om de behöver snuttarbetare som psykiatrisk sjukskötare eller psykoterapeut. Jobb fanns och jag började snuttjobben på psykiatriska avdelningen i Mariehamn 2017. Då lärde jag mig terminologin på svenska. Senare jobbade jag på polikliniken Mental Hälsa. Numera arbetar jag som psykoterapeut på den psykiatriska polikliniken. Min arbetstid är 54 % av den totala arbetstiden.
Det är jobbigt att resa till Mariehamn dagligen eftersom skärgårdsfärjan går till det åländska fastlandet två till tre gånger per dygn och resan i en riktning är 2,5 timmar lång. Arbetsgivaren har ordnat en bostad åt Jaana för arbetsdagarna.
- Jag jobbar på torsdag och fredag, är ledig under veckoslutet och jobbar sedan igen från måndag till onsdag, och sedan har jag en vecka ledigt. På det sättet kan jag ordna arbetsveckan så att jag inte har för många arbetsdagar i rad och får den vila jag behöver.
Fritiden tillbringas på ön
Jaana njuter av livet i skärgården. Hennes hem är på Brändö. Det bor omkring 450 invånare i kommunen som omfattar många öar.
- När jag är på ön är jag mycket ute, jobbar i trädgården och läser. Jag lever en bra vardag. Landskapet är vackert och själen vilar, säger Jaana.
- Jag har fortfarande två hästar. Jag kan rida lite och i själva verket vårdar hästarna både kropp och själ. Hästarna går själva ut och in från stallet och deras vattenförsörjning har ordnats så att jag inte behöver bära vatten. Det är inte så tungt att sköta dem. Jag har också för övrigt ordnat arbetet i stallet så att jag klarar av det.
- Därtill träffar jag mina vuxna barn och barnbarn som bor i Åbo.
Ålderspension följande etapp
Jaana är född 1960 och har möjlighet att gå i ålderspension om ett halvt år. Ålderspensionens belopp kommer att vara det dubbla jämfört med delinvalidpensionen. Den nya pension som intjänats av arbete som utförts vid sidan av delinvalidpensionen kan sökas när arbetet upphör.
Jaana har blandade känslor för den kommande förändringen i livet.
- Jag upplever att det är dags för mig att gå i pension på heltid. Det är tungt att leva med smärtan även om livet annars är meningsfullt. Ibland lider jag av vårdtrötthet såsom troligen de flesta smärtpatienterna. I arbetslivet måste jag förstås följa strama tidtabeller och för smärtpatienter är det utmanande, berättar Jaana.
- Men å andra sidan tycker jag väldigt mycket om mitt arbete på kurserna och som psykoterapeut. Jag kan mycket väl tänka mig att jag i något skede kunde träffa några av terapiklienterna och kanske leda en eller annan kurs ibland.
Det lönar sig att söka hjälp för hälsoproblem
Jaanas råd för andra som lider av hälsoproblem är att det lönar sig att söka hjälp från olika håll. Man ska inte bli ensam med dem.
- När jag besökte smärtkliniken bad jag att få diskutera med en psykolog och fick hjälp. Det är förskräckligt att veta att man måste leva med smärtan resten av sitt liv.
- Man måste ta sig tid. Det lönar sig att genomföra uppgifter på det sätt som man kan för sjukdomen. Man kan göra mycket allt möjligt om än inte på samma sätt som tidigare. Det är värst om man bara stannar hemma.
Jaana tipsar också om att man numera kan studera i vilken ålder som helst.
- För mig var det en fin möjlighet att jag fick fortsätta studierna. Paradoxalt nog möjliggjorde smärtan studierna, och jag fick ett meningsfullt yrke. Fundera gärna på vad som är ditt eget drömyrke och hur du kunde närma dig det trots sjukdomen, uppmuntrar Jaana.
