För fyra år sedan fick Aune Leppänen så ont i ryggen att hon måste ta delinvalidpension från sitt arbete som sjukskötare. Efter några år av fysioterapi och flitig motion blev situationen bättre och hon kunde lämna pensionen vilande. Snart ska Aune bli ålderspensionerad helt och hållet.
Aune Leppänen har gjort en lång karriär som sjukskötare i Björneborg.
– Jag studerade till sjukskötare 1983–1985, och studierna tog 2,5 år. Lite senare studerade jag till specialsjukskötare. Från början av år 1986 arbetade jag i Björneborgs stadssjukhus, och flyttade sedan till Satakunta centralsjukhus i början av oktober 1986. Sedan dess har jag arbetat på samma ställe, med undantag av mammaledigheterna, berättar Aune.
Hon har i huvudsak arbetat på kirurgiska avdelningen, som vårdar opererade patienter och patienter som kommer till undersökningar.
– Arbetet är tungt och det finns knappt någon tid för pauser. Men jag gillar vårdarbetet och har inte velat börja med administrativa jobb på kansliet.
Ryggsmärtan tvingade till delinvalidpension
Fyra år sedan fick Aune så ont i ryggen att hon måste stanna upp.
– Då kunde jag inte ens hämta potatis från kylrummet. Jag hade stelhet i ryggen som orsakade mycket stark smärta. Läkaren undersökte situationen och konstaterade att det inte är nödvändigt att operera ryggen. Jag fick en remiss till fysioterapi. Besväret började alltså behandlas genom rehabilitering. Jag var sjukledig i en vecka, och därefter började till all lycka min semester. Jag rehabiliterade min rygg i enlighet med fysioterapeutens instruktioner. Jag simmade också, och gick på gym, berättar Aune.
– Jag skulle gympa ryggen hemma och på jobbet med ett par timmars mellanrum, men jag kunde ju inte gympa medan jag jobbade med patienterna. Vi hade ett samtal om saken på arbetsplatsen och kom fram till att det är bäst att jag ansöker om delinvalidpension.
Aune fick pensionsbeslutet om delinvalidpension från Keva inom två veckor från att hon lämnat in sin ansökan. Efter det fortsatte hon att jobba 60 procent och vara på pension 40 procent.
– Alltid när jag gick till jobbet undrade jag om jag kommer att orka. På avdelningen måste man ändå hela tiden utföra fysiskt påfrestande uppgifter. Jag gick ändå enträget till jobbet, även om det gjorde ont. Jag fick stöd på jobbet under den tid som jag arbetade deltid, och människor hade en trevlig inställning till min situation. Vi har en bra anda på vår avdelning. Vi stöder varandra, säger Aune berömmande.
Aune använde en stor del av sin pensioneringstid för att rehabilitera sig. Hon gick på gym, simmade och vattenlöpte. Fysioterapin fortsatte också.
– Man måste själv rehabilitera sig själv, om man bara förmår. Jag gillar särskilt att gå till simhallen. Simning är också bra för lederna. I dag finns det en fin simhall i Björneborg.
Till en början upplevde Aune att delinvalidpensionens inkomstgräns var besvärlig eftersom skiftarbetet gör att hon får tillägg oregelbundet.
– Vi satte oss ner med löneräknaren och räknade ut tilläggen, och vi fick alltid ordning på allt med Keva. De var flexibla, berättar Aune.
Ryggen rehabiliterades så att Aune återvände till heltidsjobbet för ett år
Rehabiliteringen av ryggen lyckades så väl att Aune kunde lämna delinvalidpensionen vilande och återvända till sitt heltidsjobb på hösten 2019.
– Jag jobbade heltid i ett år och en månad för att min kondition blivit så bra genom rehabiliteringen. Min läkare sade att det var första gången som en patient bad att delinvalidpensionen avbryts, säger Aune med ett skratt.
– Jag var jättespänd när jag återvände till heltidsjobbet, men jag klarade mig överraskande bra. Eftersom det är svårt att gå när man har ont i ryggen använde jag sparkbräde på jobbet. I dag finns det till all lycka fler hjälpmedel för att flytta och vända på patienter än tidigare. Då ansträngs ryggen mindre.
Enligt Aune har arbetstakten på sjukhuset förändrats mycket under den senaste tiden. Patienterna skickas numera mycket snabbare till hemvård. IT spelar en allt större roll. Dels har det gjort en del uppgifter snabbare och enklare, dels måste man kontrollera uppgifter mer omsorgsfullt än tidigare.
– Coronatiden har i sin tur gjort att en del patienter kommer till vården i ett senare skede, då de redan är i ett sämre skick. Det var också oerhört tungt för alla parter att de anhöriga inte kunde besöka patienterna under coronan. Då måste personalen ha förmåga att stöda människor i svåra situationer.
– Trots allt detta njuter jag av att få gå till jobbet. Det är underbart. Arbetet har gett mig mycket, sammanfattar Aune.
Ålderspensionerad, men hälften av tiden på jobbet
Aune började få ålderspension i november 2020. Hon beslutade att fortsätta på jobbet på deltid, och hon jobbar nu 50 procent.
– Jag ringde till Keva och frågade vad jag ska göra när min ålderspensionering närmar sig. Jag fick bra instruktioner. Jag behövde inte säga upp mig, utan delinvalidpensionen omvandlades automatiskt till ålderspension. Även i övrigt har jag alltid fått bra hjälp från Keva, till exempel i frågor som gäller beskattning, berättar Aune.
Den erfarna sjukskötaren har behövts på jobbet, och Aune har kunnat öva sig att avstå från arbetet.
– Jag fyller 65 i januari, och då tänkte jag bli pensionerad på heltid. Jag har förberett mig på pensioneringen i sakta mak.
Enligt Aune har skötarkåren på sjukhuset småningom blivit yngre, och de äldre sjukskötarna har kunnat överföra tyst kunskap om det praktiska vårdarbetet till dem.
Aune har ännu inte beslutat om hon kommer att göra inhopp även senare.
– Jag vet att pensionerade ibland blir tillfrågade om de vill hoppa in ett tag. Då är behovet av skötare i allmänhet stort. Sådana frågor ställs inte i onödan, men jag måste tänka efter. Vill jag ta en ny kurs i livet och bli helt pensionerad?
Familjen är den viktigaste resursen
Aune njuter av att hon har mer fritid.
– Barnen och barnbarnen är viktiga för mig. Vi har sysslat med allt möjligt med dem och rest mellan Tammerfors och Björneborg. Barnen har alltid varit hästintresserade och nu har de ett föl som hela familjen sköter om. Jag är också med i underhållstrupperna. Familjen ger mig styrka. Och alla mina döttrar jobbar inom hälso- och socialvården. Kanske omsorgen går i släkten hos oss, säger Aune.
– Jag gillar musik, och det är särskilt fint med Pori Jazz på sommaren. Nu kan man dessutom gå på teater, vilket är underbart. Jag har jobbat som frivillig i köket på Porin Rakastajat-teaterns teaterfestival i flera år. Festivalen har så bra stämning.
Aunes tips till den som funderar på delinvalidpension
Aune uppmuntrar dig att söka hjälp i tid, om du inte orkar på jobbet.
– Du får nog hjälp. Det är till exempel möjligt att göra arbetet lättare. Det lönar sig ändå inte att vänta att någon kommer till hjälp. Du får hjälp och stöd när du själv söker det.
Aune betonar också att det är viktigt med regelbunden motion.
– Det är viktigt att ta hand om sig själv. Motion och muskelkondition har otroligt stor betydelse. Det kräver sist och slutligen inte särskilt mycket, om man ägnar sig åt det regelbundet. Du kan börja gå på gym när som helst, oavsett din ålder och kondition. Det är värt att leta reda på ett sätt att motionera som du gillar.
Aune uppmuntrar dessutom alla att hitta också annat innehåll i livet vid sidan av jobbet.
– Jag har sagt till mina arbetskamrater att de också ska ha någonting annat i livet, som motvikt till det tunga jobbet. När man orkar psykiskt, orkar man också bättre fysiskt.