Aija-Leena Ranta hann vara kantor i drygt 50 år och syssla med kyrkomusik lika länge. Hon har haft glädjen och turen att arbeta med någonting som har betydelse. Att gå i pension var sedan inte så lätt som hon ursprungligen hade föreställt sig. Som pensionerad fortsätter Aija-Leena med musik i form av frivilligarbete och spelningar.
Aija-Leena Ranta är kantor i andra led, hennes far var också kantor.
- Jag började studera orgelspel som 10-åring under ledning av min far och som 13-åring spelade jag för första gången en hel gudstjänst. Jag studerade vid Sibeliusakademin och utexaminerades 1976. Också efter det har jag studerat regelbundet och bland annat avlagt orgeldiplom, säger Aija-Leena.
Aija-Leena hann vara kantor i drygt 50 år – i ordinarie kantorstjänst i 41 år. Hennes karriär började i Vandaforsens församling 1977. År 1989 valdes hon till kantor i Ylöjärvi församling och där trivdes hon i sitt heltidsarbete fram till 2007.
- År 2007 började jag arbeta på två ställen. Jag stannade kvar på halvtid i Ylöjärvi församling i mina gamla uppgifter och började på halvtid i Tammerfors stifts domkapitel. I domkapitlet var min yrkesbeteckning till en början domkapitelskantor och ändrades senare till specialist även om jag i stort sett utförde samma uppgifter. Mitt område var gudstjänstliv och kyrkomusik, där ingick utbildning, kamratstöd och handledning och i någon mån också praktisk musicering.
- Jag har njutit av mitt arbete, det har varit en glädje att arbeta med någonting som har betydelse. Jag har också haft turen att ingå i fina arbetsgemenskaper och jag har alltid haft verkligt goda chefer, säger Aija-Leena.
Det tog på att gå i pension
Aija-Leena gick egentligen i pension två gånger, först från Ylöjärvi 2018 och sedan från Tammerfors domkapitel 2019. Det sista året jobbade hon halvdag på domkapitlet.
- Jag var tvungen att tidigarelägga min pensionering. Jag hade tänkt fortsätta jobba till närmare 68 års ålder, men blev sedan tvungen att gå som 65-åring på grund av produktionsorsaker och ekonomiska skäl. Jag hade velat och orkat arbeta längre, jag blev totalt överraskad av att det inte heller var lätt att bli pensionerad. Dessutom hjälpte termen ”ålderspension” inte upp saken alls, tvärtom. Tillsammans med mina vänner undrade vi över denna benämning som har tillkommit på 1960-talet eftersom ingen av dem som vi känner i åldern 63–68 år uppfattar sig som en åldring i dag. Förhoppningsvis får de som i framtiden går i pension gå i ”arbetspension”!
- På grund av dessa orsaker blev jag tvungen att fundera över mitt liv. Jag funderade på min identitet, är jag till någon nytta mera. Lyckligtvis fick jag stöd i denna process av min arbetsgivare via arbetshandledning. Jag upplevde att man lyssnade på mig. Kyrkan tar enligt mig god hand om sina anställda.
Aija-Leena förstod att man måste förbereda sig också på att bli pensionerad, det är en större sak i livet än man till en början kunde tro.
- Jag kan tipsa andra att om det tar på att bli pensionerad ska man inte tveka att be om hjälp. Man kan också vända sig till arbetsgivaren och det lönar sig att be om professionell hjälp. I kyrkan har vi till exempel fina arbetshandledare för detta.
Aija-Leena har också funderat mycket på förändringarna i församlingarna. De befinner sig mitt i en stor förändring och de anställda blir tvungna att tänja sig mer än förut eftersom de pensionerades tjänster inte längre nödvändigtvis fylls.
- När jag inledde min karriär på 70-talet kunde jag inte föreställa mig att det ekonomiska läget i kyrkan någon gång kunde bli så här allvarligt. Jag önskar att människorna kunde påverka rytmen i sitt eget arbete så att det blir tid över för återhämtning. Jag hoppas också att de anställda ska orka se betydelsen av sitt arbete i skuggan av stressen. Om man tycker om sitt arbete kan jobbet ta ut så mycket att man inte märker hur ansträngd man är och då kan man bli utmattad utan att man märker det. Det är viktigt att lyssna på sig själv, det lönar sig att hålla sina veckovisa lediga dagar, säger Aija-Leena.
Aija-Leena fick värdefull hjälp av Keva när hon sökte pension.
- Eftersom jag hade två anställningar och gick i pension vid olika tidpunkter från dem var min situation inte alls klar och enkel. Jag ringde upp Kevas pensionsrådgivning och skickade också meddelanden via nättjänsten till experterna. Man reagerade snabbt på mina frågor både per telefon och skriftligt och jag hade stor hjälp av svaren. Jag gjorde pensionsansökan själv elektroniskt i tjänsten Dina pensionsuppgifter.
Musiken fortsätter i livet
Musiken har inte upphört i Aija-Leenas liv på grund av pensioneringen.
- Musiker är såtillvida privilegierade att det är enkelt för dem att jobba också som pensionerade. Jag är frivillig musiker vid Pirkanmaa vårdhem och vid mässorna i den Anglikanska kyrkan och så har jag också spelningar, dessa ger innehåll i livet. Dessa tänker jag fortsätta med så länge jag orkar, säger Aija-Leena.
- Vid behov fungerar jag också som expert och mentor. Dessutom har jag sedan 90-talet lett harmonisk sång och stilla bönesång som en del av den kristliga meditationsstigen och fortsätter med det fortfarande. I denna verksamhet deltar många i olika ålder och också sådana som inte har deltagit i någon annan verksamhet i kyrkan.
- Jag sjunger också i Safarikören som övar på veckosluten en gång i månaden. Jag är barn till missionärer, föddes i Namibia, där mina föräldrar arbetade i fem år.
Trots allt som hon jobbar med och sina hobbyer vill Aija-Leena inte göra för mycket när hon är pensionerad utan det är viktigt för henne att livet har sin egen rytm.
- Jag vill inte ha någon stress mera, man måste reservera mera tid för återhämtning. Denna vår och sommar har jag till exempel kunnat följa med hur naturen slår ut i blom på min egen gård. Jag har också mer tid att läsa, skriva, upprätthålla kontakter och motionera, säger Aija-Leena.