Pekka Kerman är den första idrottsinstruktören vid Norra Savolax räddningsverk.
- Jag har bott hela mitt liv i Kuopio stadskärna och vuxit upp till en äkta savolaxare. Min yrkeskarriär har jag gjort på Kuopio stora station.
- Idrott har alltid varit en del av mitt liv. Jag tävlade som motionsidrottare i sprintsträckorna i triathlon och i halvmaraton, men rodd har alltid stått mitt hjärta närmast. I rodd har jag deltagit i brandmännens FM- och VM-tävlingar. I något skede kämpade jag rätt hårt på gymmet också.
- Brandkåren intresserade mig för där fick man idrotta på arbetstid och behövde inte jobba från åtta till fyra. Sommaren 1983 var jag sommarkille på brandkåren. Efter det gjorde jag min värnplikt och jobbade ett par år som elmontör. Gnistan till brandkåren slocknade ändå inte så jag sökte mig till Brandinstitutet i Otnäs.
- Jag blev färdig 1986 och efter det jobbade jag som brandman i 30 år. Under hela den tiden hörde också akutvård till mina uppgifter. Sjuktransportutbildning genomgick jag i Kuopio och tentade de sista tenterna i akutvård 2015.
- Jag konstaterades lida av rytmstörningar vid den årliga EKG-kontrollen för vattendykare. Jag blev genast förbjuden att vattendyka och efter ett halvt år att rökdyka. Därmed började det luta mot dagsarbete. I början av november 2015 blev jag sedan dagsbrandman.
För tio år sedan var tanken på dagskift helt hemsk.
- I början kändes det helt hemskt att hamna i dagskiftet. Nu känns det som att jag inte skulle byta tillbaka. Man får sova i fred på natten. Visst orkade man som ung vad som helst men när man blir äldre så känns det inte längre så roligt att åka i väg när det är dags igen.
- I dagskiftet fortsatte jag med tjänstebeteckningen överbrandman inom utrustnings- och klädservicen vilket hade hört till mitt ansvarsområde också tidigare. Jag har hand om servicesidan, håller kurser samt ger råd och anvisningar åt pojkarna.
Förvaltningssekreteraren föreslog att den ena hälften av min befattningsbeskrivning kunde utgöras av Firefit-testaruppgifter. Jag blev genast intresserad.
- Jag har nu sedan hösten 2016 gjort cykelergonomitest på norra Savolax räddningsverks område. I framtiden kommer hela uppgiftsfältet för Firefit-testare att ingå i min befattningsbeskrivning.
- Man ser gärna att testaren har en examen inom hälsovård eller idrottsbranschen. Så jag avlade yrkesexamen i idrott som läroavtalsutbildning i Joensuu. Tillsammans med arbetsgivaren sökte vi yrkesinriktat rehabiliteringsstöd för studier.
Under studietiden betalade huset lön till mig och fick sedan ersättning från Keva. Det gick ganska smidigt.
- Jag blev färdig i förtid i december. En dag funderade jag på att jag nu har det arbete som var mitt andra drömyrke.
- Jag gör Firefit-cykelergonomitest och ger träningsinstruktioner till de testade och är kvalitetsövervakare vid brandmanstesten som görs av arbetsskiftstestarna. På morgonen leder jag morgongymnastik på centralstationen och fungerar som personal trainer. Jag ansvarar också för anskaffning av motionsredskap.
- Idén med mitt arbete är att om någon håller på att falla i den grå zonen i Firefit-testet så kommer jag och hjälper. Jag har gjort upp dieter och träningsprogram. Det är inspirerande när man ser resultat, vikten minskar och de som tränar gillar vad de gör.
- Det tråkigaste i jobbet är om någon inte kommer igenom testet. I synnerhet om han inte förstår att man borde göra någonting åt saken. När man ger råd men ser på killen att han varken lyssnar eller är mottaglig för råden. Det är också utmanande att motivera typer för vilka det börjar hänga på håret om de ska få rökdykarlov. Att få dem att förstå att man måste vara proaktiv.
- Man kan inte bara slappa när man är kring de fyrtio för då är man i strilet som femtioåring. Man måste träna hela livet om man tänker fortsätta med operativa uppgifter. Gränserna i konditionstesten är en arbetarskyddsfaktor för arbetstagaren.
- Idrottsinstruktörens arbete är utmanande och arbete finns det när brandmännens pensionsålder hela tiden stiger. Det blir utmanande att få gänget att hållas i skick och orka så länge som möjligt i brandmannayrket.
- Jag ser positivt på min egen yrkeskarriär. Jag är entusiastisk över mitt arbete och min arbetsmotivation är hög. Jag har ännu drygt tio år kvar i arbetslivet och tror att jag kommer att orka i det här arbetet ända fram till pensionsåldern.